I onsdags (24/2) var det dags för min ögonoperation och jag täkner passa på att berätta lite om hur det gick till för er som är intresserade av att göra samma sak!

Jag märkte nämligen att det fanns väldigt lite information från privatpersoner om vad de gått igenom och hur de upplevde tiden under, innan och efter operationen, speciellt med samma typ av synfel som jag har. Jag hade +8 och +8,5 och var därmed gravt översynt/ långsynt.

 

Dagen började tidigt med att jag och en vän tog tåget ner mot Malmö. Väl framme gick vi runt och kikade en liten stund på stan och passade på att äta innan det var dags. 

 

När vi kom till Memirakliniken blev vi väl omhändertagna och vi fick vänta en liten stund i väntrummet. Sen fick jag välja om jag ville ha lugnande eller inte och det ville jag ha. Jag fick även ta olika ögondroppar och få yttligare information, speciellt om tiden efter operationen.

Jag ska nämligen droppa ögonen med 2 olika antibiotikadroppar, 3 gånger om dagen i 3 veckor, detta för att förhindra infektion.

 

När jag fått all information, pupvillvidgande, bedövningsdroppar och lugnande var det dags att träffa kirurgen som gjorde ännu en undersökning för att se att allt såg bra ut, och det gjorde det! 

När undersökningen var klar fick jag vila yttligare några minuter innan de kom och hämtade mig för operationen.

 

Inne i operationssalen fick jag sätta mig i en stol, som liknade en tandläkarstol. De fällde stolen bakåt, droppade mer bedövning och täckte sedan mitt ansikte med en tunn duk där de gjorde ett hål för ett öga. Efter detta fick jag yttligare bedövande droppar och sedan sa de åt mig att slappna av och titta rakt in i en ganska stark lampa. Hade fått höra att lampan kunde vara lite obehagligt stark men jag tyckte inte att det var något problem alls! 

 

När de började operera började de med höger öga. Jag kände ingenting, jag kunde se att den starka lampan gled lite åt sidan ibland då de rörde ögat, men absolut inget annat. 

Under operationen bad kirurgen mig att titta uppåt, åt sidan och neråt, sista gången jag skulle titta neråt hände det något läskigt, synen försvann helt! Allt blev kolsvart och jag fick panik men fortsatte ligga helt stilla! Kiruren upprepade igen "Titta nedåt" och då svarade jag med riktigt panik "Jag kan inte.. jag ser inget!" Då sa han väldigt lugnt "Det är ingen fara, försök tänka att du ska titta på dina fötter bara" och det gjorde jag, även om jag var väldigt osäker på om jag faktiskt titta mot mina fötter då allt fortfarande var svart.

Under tiden hann jag tänka "Shit, jag har blivit blind, nu har jag bara syn kvar på ett öga!! Undrar hur jag ska berätta detta för N.." Detta pågick i kanske 2 minuter, sen bad de mig blunda i några minuter, tog bort duken och fällde upp stolen, men eftersom jag hade panik tittade jag så fort jag kunde, och självklart kunde jag se. Så jag vet inte varför det blev som det blev.

Kirurgen skrattade till lite och frågade om jag kunde se vad som var på väggen rakt fram, jag svarade "Om du menar klockan, så är den 13.20" då sa han "Bra, då kör vi nästa öga!". Jag kom på mig själv att jag faktiskt såg vad klockan var och var helt chockad! Var tvungen att hålla för det "bra" ögat för att se med det andra, och kunde snabbt konstatera att jag inte ens kunde se att det var en klocka på väggen med det ögat..helt overkligt!

 

Sen var det bara att försöka slappna av medan de fixade det andra ögat, allt gick ju till på samma sätt som första men denna gången låg jag bara och väntade på att det skulle bli svart - men det blev det aldrig, tack och lov! 

Sen fällde de upp stolen och bad mig titta på klockan igen, och jag kunde se den! Nästan perfekt på en gång! Och det bästa av allt, det gjorde INTE ont alls! Kändes väldigt konstigt måste jag säga. 

 

När operationen var klar fick jag gå och sätta mig i ett väntrum där jag skulle sitta i 30 minuter, jag fick en macka och lite vatten. Jag skulle blunda, men jag kunde ine låta bli att titta, det kändes ju såå bra! När bedövningen började släppa kändes de lite som att jag fått ett hårstrå i ögat i ca 10-15 minuter, sen kändes det inte något alls. Jag fick däremot lite huvudvärk, kändes som att jag var förkyld, men det försvann under dagen.

 

Kirurgen hämtade mig för en sista undersökning, allt såg bra ut och då var det bara att gå hem. Jag var helt chockad, och frågade om vi verkligen kunde gå direkt och han skrattade och sa "jag självklart". Jag frågade till och med i receptionen om det var okej, och om det var okej att vi gick på stan innan vi skulle hem med tåget, då det var flera timmar kvar. Och de sa "Ja självklart, du kan gå på stan och göra vad ni vill, men om det är ljust kan det vara skönt för dig att ha solglasögon".  

Kan säga att det var en konstig känsla samtidigt som det var helt underbart att höra att vi bara kunde gå därifrån och att mitt synfel var borta! 

 

Så då gick vi för att äta och sedan gick vi runt och shoppade lite. Självklart med solglasögonen då jag märkte att jag var lite känslig för ljuset. Men även för att jag var knallröd i ögonen och för att min vän konstaterade att det runnit blod från mitt ena öga, det hade nog inte sett så trevligt ut för dem vi mött när de inte visste vad som hänt ;)

 

 

Sen kom vi äntligen hem med massor av shoppingpåsar, sent på kvällen och trötta båda två efter en lång händelserik dag! Jag droppade ögonen och skulle gå och lägga mig. Gick sedan tillbaka till toaletten för att "ta ut linserna" haha var lite roligt när jag upptäckte att jag inte behöver göra det längre ;)

 

När jag vaknade både igår och i morse har jag letat efter glasögonen på sängbordet, innan jag insett att jag inte behöver dom, jag KAN JU SE UTAN! 

 

Jag var även iväg på efterkontroll här i stan igår, och allt såg bra ut! När man gör ICL är det väldigt viktigt att mäta trycket i ögonen, speciellt dagen efter. Men som sagt, det såg bra ut, så nästa gång jag ska dit är på torsdag nästa vecka! 

 

Biverkningar då? 

Jo än så länge så är ju inte synen helt stabil, men enligt efterkontrollen ska jag till och med ha bättre syn nu än innan operationen med linser/ glasögon, vilket är väldigt bra. Men det är fortfarande lite grumligt emellanåt, absolut inte mycket men det blir lite grynigt ibland och då får man blinka någon extra gång. Men detta ska gå över ganska fort! 

 

Halos är ju något annat som många snackar om när det gäller ögonoperationer, och det har jag också, på dagen syns det nästan inget alls, men när det blir mörkt syns det runt alla ljuskällor, men det ska ju förhoppningsvis försvinna snabbt.

 

Något som däremot är lite irriterande i vardagen just nu är att jag ser ett litet smalt sträck, i underkant av synfältet och som följer ögat när jag tittar upp och ner, ser ungefär ut som ett vitt katthår som följer efter ögat. Det blir mycket värre när det är väldigt ljust. 

När jag förklarade detta för dem på Memira så sa de att det antagligen är underkanten på lnsen som jag ser, på grund av att ögat varit uttöjt med vätska under operationen så ska det dra ihop sig, och det tar några dagar. Så hon sa igår att det borde försvinna vilken dag som helst. Så vi håller tummarna för det! 

 

Hur som helst är jag extremt nöjd med resultatet, jag kan se, jag kan läsa utan problem! Det är verkligen en helt obeskrivlig känsla, det känns väldigt konstigt, då menar jag väldigt konstigt samtidigt som det känns otroligt bra och underbart. Jag har fortfarande inte förstått vad som faktiskt hänt. Det kommer nog ta ett tag innan jag slutar leta efter mina glasögonen eller tänker sätta i/ ta ur mina linser. 

 

Slutligen vill jag bara säga till er som funderar på att göra en operation, gör det!!!

Jag ska försöka komma ihåg att skriva om några månader igen, så att ni också får höra hur det utvecklas :) 

 

Kramar